Den Irländska Varghunden

Bara namnet inger respekt och storlek. Dessa otroliga hundar, som man som ägare förtjänar att äga. De är inte bara hundar, de är väsen. De vet allt om dig, på gott och ont…..

Att äga en Irländsk varghund är en förpliktelse. Självklart är alla hundar det men den Irländska varghunden är inte en ”vanlig hund”. De kräver ett visst utrymme både i bilen och i hemmet och passar inte att bo i hundgård/hundstall.
Vänligheten är inbyggd, däremot inte sagt att de är ”dumsnälla”. De ska behandlas med respekt då de har en stor integritet.

Den Irländska Varghunden ingår i gruppen sighthounds, som är den engelska termen för vinthund, en typ av jakthund som jagar genom att använda synen och är extremt snabb. De har mycket god syn med ett brett synfält som gör att de kan upptäcka ett byte på långt håll och sedan använda sin hastighet för att hinna i kapp det.

Den Irländska Varghunden är den största vinthunden och fram till 1600-talet användes den till att jaga varg och hjort på Irland.

Även om Irländsk Varghund har en del jaktinstinkt kvar så är den idag familjehund med en vänlig och lojal personlighet. De är mycket tillgivna och älskar att spendera tid med sin familj. De ser sin familj som en jämlik och självklart ska de vara med när det ska ses på tv, fika eller umgås med andra människor. De vill inte bli utestängda från gemenskapen. Blir de det, ser de det som en skymf, ett straff för något som de inte gjort fel. Det är med andra ord ingen hund man lämnar ensam långa stunder varje dag.
Irländsk Varghund är mycket social och vänlig mot både barn, vuxna och djur. De kan ibland bli ivriga att hälsa på okända människor vilket innebär att de inte är några direkta vakthundar. De har dock en förmåga att beskydda sin familj och har man en Irländsk Varghund går hemma på gården så är antagligen dess storlek tillräckligt avskräckande för objudna besökare.

En Irländsk Varghund får aldrig visa aggressivitet.

Den Irländska Varghundens ursprung, att kunna fatta egna beslut och analysera en situation utan mänsklig kontakt, finns kvar till viss del. Även om den vill att vi ska vara nöjda med den så har den stora drag av oberoende. Detta gör att den plötsligt kan fatta egna beslut och genomdriva dem.
Rasen är tämligen lättlärd. Den kan läras allt som andra hundar kan, det är bara det att när de förstått momentet gäspar dom och frågar sin ägare om de kan gå nu. Att träna lydnad med en Irländsk Varghund kan därför vara tålamodsprövande men för den sakens skull inte omöjligt, det kanske dock inte är ett förstahandsval om man älskar att träna bruks.

Det är en god idé att påbörja träningen direkt när man får hem sin valp. Kontaktövningar, inkallning och koppelträning är exempel på bra moment att börja med. Även allmän hantering såsom kloklippning, pälsvård, titta i munnen, mm, är klokt att starta med på direkten. Det är ju trots allt så mycket enklare att hantera en ”liten” valp än en unghund på 60kg med egen vilja.

Det finns vanliga hundar och så finns det Irländska varghundar