Arbetsbeskrivning för Avels- & Hälsokommittén

  • Informera om vad som händer inom rasen, beträffande hälsa, mentala och exteriöra egenskaper.
  • Upplysa om SKK:s grundregler, uppfödaransvar och rasklubbens rekommendationer.
  • Påtala vikten av vad som är viktigt att tänka på ifråga om eventuella defekter och/eller sjukdomar.
  • Vara behjälplig vid uträknande av inavelskoefficienter.
  • Påtala vikten av att avelsarbetet skall ske, så att hög genetisk variation inom rasen uppnås
    samtidigt som frekvensen av olika genetiska defekter hålls under kontroll.
  • Insamling, bearbetning och redovisning av för aveln viktig information.
  • Årlig sammanställning och bearbetning av information från SKK.
  • Rasklubben följer kontinuerligt upp hälsostatusen hos Irländsk Varghund genom enkäter till uppfödarna och hundägarna. Kartläggning är nödvändig för att rasklubb och uppfödare på ett tidigt stadium ska kunna få signaler om eventuellt uppdykande genetiska avvikelser. Men också som ett viktigt dokument över allt positivt som finns i rasen. Avels & Hälsokommitténs uppgift är att bedriva ett långsiktigt avelsarbete, planlägga och igångsätta åtgärder som för rasen mot en önskad utveckling samt utforma och presentera information för medlemmar.

    Hos avelsfunktionären kan man få råd om avel och avelsarbete. Man kan diskutera avelsprinciper och också enskilda hundar. Man kan få reda på officiella uppgifter om olika hundar t.ex. avkommor, tävlingsresultat och sjukdomsdata, eller få vägledning för att själv kunna finna denna information på SKK:s hemsida. I övriga fall hänvisar avelsfunktionären till hundägaren, som enl. SKK:s grundregler alltid skall lämna sanningsenliga och fullständiga uppgifter om sina hundar.
    Man kan utifrån detta diskutera vad som kan vara lämpligt att göra i det enskilda fallet.

    Det som man inte får är förslag på hanhundar, detta måste vara tikägarens eget ansvar. Däremot kan man mycket väl diskutera sitt hanhundsval med rådgivaren, men valet och urvalet gör man själv. Det är ju så att tikägaren känner sin tik och vet om de flesta av hennes förtjänster och brister. Rådgivaren känner ju bara till hennes stamtavla. Om avel vore så enkel att man bara behövde titta på en stamtavla för att direkt kunna föreslå en passande partner till denna, så vore det väl inte så roligt med avel.

    Det kan inte heller vara så att rådgivaren skall känna till samtliga avelsdugliga hanars exteriöra och mentala kvaliteter och på grundval av detta rekommendera parningar. Detta är också tikägarens ansvar.
    Ett aktivt Avels & Hälsokommitté arbete utgör en resurs, som i samverkan med rasens uppfödare och hanhundsägare positivt kan påverka rasens utveckling samt bevara rasens specifika egenskaper.